Ett himlans laaangt land

Buenas de nuevo 

Vi befinner oss i öknen…världens torraste öknen... o vad finner man har om inte ett internetcafé! Och en stad med 140 000 invanare... Calama.

Vi har lamnat Ulrika o Felipe med familj i Santiago. De gjorde sitt allra basta for att fa oss att upptacka Chiles alla mojliga sidor, inte minst genom mamma Maria-Teresas matlagning som var ny dag serverade ett for oss okant chilensk kulinariskt aventyr. Jag skulle kunna ha skrivit palta, palta, palta som overskrift for att liksom folja genren av titlar pa bloggen hittills men det skulle liksom inte gora den chilenska avokadon (=palta) rattvisa. For skinka o ost kan o blir man trott pa men avokado kan man banne mig tugga i sig in evichkeit (pluggade aldrig tyska...). Hade inte en aning att denna lilla gronsak var detta lands absolut favorit! Andraplatsen tas nog av tomat+lok+koriander-mixar (s k pebres) o majs (som paj bland annat, pastel de choclo) e en god kandidat for plats tre. Chile ar enligt mig ett mer samlat folk an argentinarna, mer homogen som grupp tycks det. En chilenare fragar alltid forst vad man tycker om landet o naturen o vilka delar man besokt. Sedan far man i och for sig inte dra det har med homogeniteten for langt for landet ar rejalt olika i soder o norr. Vi kom inte riktigt anda ner till sodraste sodern men vi fick uppleva vulkaner o sjoar i lackra urskogar en bra bit ner. Kom ihag att man har vill ha norrlage pa balkongen sin o att solen o soder = kyla o rusk!

Har i norr ere andra bullar som galler. Öknen som sagt, vissa vaderstationer har har inte noterat en endaste troppe regn NAGONSIN, vilket innebar att vaxtligheten givetvis totalt uteblir o liv finns endast i form av lastbil efter lastbil lastade med mineraler.

Men mellersta Chile da? Ja Santiago som sagt. Har mest hangt hos felipes familj om sanningen ska fram. Stan e enorm. Felipe o Ulrika har forrutom Santiago tagit oss kors o tvars till milsvida strander, vinodlingar i kaktusdalar, fotbollsmatcher (arbetarlaget Colocolo mot stoddiga argentinska Boca som minsann fick pisk me 2-0!), grillorgier, sondagsmiddagar, fiskfrosseri i sma fiskesamhallen som lilla San Pedro (bredvid La Serena ) vinskordefester o inte minst ett skööönt vardagsliv med Felipes familjen. Tusen o ater tusentack till er alla! Besotones

Valparaiso var en ovantad hojdare med sma hus i tusentals farger uppkastade pa stadens omkringliggande kullar med en brusig och livlig hamn liggandes nadanfor. Staden har varit landets och en av Sydamerikas viktigaste hamnar som i och med Panamas byggande tappade sitt viktiga lage for forbipasserande till norrare bredgrader pa bade nord-och sydamerikas vastkust. Och tydligen ar just invandrade chilenare i Svedala ofta just fran Valparaiso da staden hade det (kampar iof fortfarande...) riktigt knapert under militarregimens intagande i borjan av sjuttiotalet.

Pa vagen upp genom landet har vi stannat forbi o taltat i en nationalpark belagen langs kusten i semioknen. Har fanns det i alla fall kaktusar om an snustorra, vilket vi alltsa nu sahar annu langre norrut far vara utan. Det kulliga landskapet av sand o sten o ater sand som steg kraftigt for att sedan kasta sig stupratt ned 300m i ett knallblatt hav fyllt av liv. Breathtaking som var kara guide skulle beskrivit det!

Helene sitter har bredvid o ar hungrig sa jag maste foljdaktligen avsluta bloggen innan nagot gar riktigt illa. Ikvall drar vi redan vidar mot San Pedro de Atacama for aventyr bland  saltöknar, mer vulkaner, inkalämningar  o geysrar. Vidare star Bolivia infor dorren vilket kanns valdigt avlagset o annorlunda for tillfallet...

Vi synes. Puss o kyss

Björn

chi chi chi lelele colocolo de chile!

Hola hola!

Voila notre derniere journee a Santiago, et surtout deniere journee chez la famille Perez (famille de Felipe) qui nous a si chaudement accueillie. On s'est senti a la maison ici :) Une petite pause dans le voyage pour apprecier un bon lit, une ambiance familiale et surtout les excellents repas cuisine par Maria-Teres (Muchas Gracias a usted, Tere!!).

Bueno, une petite recapitulation des dernieres semaines est necessaire je crois etant que le dernier blogg date de Córdoba qui nous parait si lointain!!

Etape suivante fut donc Mendoza et ses vin. Nous avions planifie d'y rester 2 jours... et nous avons finit par y passer 5 jours!! Mendoza se situe au pied des Andes et de l'Aconcagua, le sommet le plus haut qui s'eleve a 6962 metres. Nous en avons donc profiter pour marcher une journee avec un guide par "el cerro Cabra" se situant dans la pre-cordillera. Une vue imprenable sur ces montagne gigantesque au milieu d' un payasage desertique.

La seconde "attraction" de Mendoza fut biensur la visite des "caves"a vin. Nous avons loue des bicis (velo) et nous sommes aventure par les routes de Maipu pour nous arreter dans differentes bodegas et gouter des vins. Le retour en bici fut bien difficile, et le lendemain nous nous sommes rendu compte que le melange du vin, du velo et du soleil qui tape n'est pas toujours le meilleur des melanges...

A Mendoza nous avons aussi profiter des deniers bon steak (sachant que nous pourrons jamais plus trouve de la si bonne viande) et des vins (encore!!) ainsi que l'immanquable jámon y queso impossible d'eviter!!

De Mendoza nous avons pris le bus jussqu'a La Serena, Chile, qui se situe sur la cote a quelques 400km au nord de Santiago. La nous avons rejoint les Perez pour passe les vacances avec eux. Ils avaient loue une petite maison a l'exterieur de ville, la où nous avons decouvert la bonte de cette famille si accueillante!! Nous journees se deroulaient ainsi:lever vers 10h, pti dej en famille tranquille. Puis, sortie vers 14h pour aller manger "el almuerzo" (repas de midi, le repas le plus important au Chile) et deguster des fruits de mer sous toutes ses formes... jusqu'a manger des empanas formage-coquille st-jacques!! Pour digerer, une petite sieste sur la plage de La Serena, baignade dans le pacifique, un jus de fruit fraichement presse en guise de dessert, ainsi jusqu'au couche du soleil magnifique! De retour a la maison, preparation de "la once", le repas du soir (si,si on mange encore!!), plus leger: pain, avocat, tomate, viande et te. Un pti drink de Pisco-papaya (alcohol de raisin) pour la digestion (La Serena et ses environs sont connu pour le Pisco et les papayes) avant d'aller dormir... Rien a dire de plus, ces quelques jours a La Serena furent inoubliable!

Nous sommes aussi aller une journee a Pisco, la ou la production du fameux alcohol se fait. Des vallees desertiques illuminees par le vert petant des vignes, un paysage etrange et bien different des paysage vignerons que nous connaissons. Une belle ballade accompagnee biensur d'un almuerzo digne de son nom!!

Les vacances terminees nous avons suivit les Perez jusqu'a Santiago d'où nous avons du mal a partir depuis! Björn et moi avons fait une petite viree dans le sud dans le region des lacs et volcans. Ces quelques jours dans le sud furent quelque peu "chaotiques": nous sommes tombe malades, mais pas en meme temps. Du coup nous avons attendu chacun a notre tour que l'autre se retablisse!! Mais nous avons tout de meme pu faire une marche dans le parc national Huerquhue, a travers la foret et ses lac, ainsi qu'une viree en voiture jusqu'au volacan Villarica, toujours en activite.

Contents de rentre a Santiago nous avons encore passe une semaine ici. En debut de semaine nous sommes parti Felipe, Ulrika, Björn et moi deux jours a Valparaiso. Une ville portuaire tres special par ces maisons colorees perchees sur des colines pentues.

Hier soir, pour le dernier soir ici, nous avons eu la "chance" d'aller voir  joue ColoColo contre La Boca (je parle de foot donc, ColoColo est l'equipe chilienne et La Boca argentine). 2-0 pour ColoColo, un vrai et bon match de foot...et une chance qu'ils aient gagne ainsi que l'on a pu continuer la nuit en gaite!!

Ce soir nous prenons le bus pour le nord jusqu'a Caldera. Le desert et ses cactus nous attendent... encore 2 semaines dans ce beau pays avant la prochaine etape en Bolivie ou nous allons rejoindre Albano debut april. 

Pas grand chose a dire sur Santiago... nous avons passe plus de temps a la maison ou avec Felipe et ses amis que dans la ville. Une ville enorme, enorme au pied des Andes et a l'ombre de son smog. Mais nous avons connu la campagne de Santiago, Huelquen, le village de la famille de Felipe. Et Buin, la où nous sommes alle a la fete des vendanges!! 

Muchas gracias a Felipe, Ulrika por todo!! Fue un placer descubrir su secundo mundo!

Y un gracias enorme a Maria-Teresa y su comida tan rica, y a Santiago, Nacho y Andres!

Helene 

skinka&ost, ost eller skinka, ost mellan skinkor, skinka bredvid ost...ja ja ni fattar...

Buenos tardes a todos!

Sitter pa ett internetcafe som sig bor strax utanfor centrala Mendoza, Argentinas vinstad belagen i vastra delen av landet. Har utgor Anderna och varldens nast hogsta bergkedja (toppen Aconcagua nar upp till 6960m) gransen mellan Argentina och Chile.

 

Gardagens vinproving pa cykel i stekande sol o franvaro av ordentligt kak torkade ut min huvudknopp likt ett litet russin o eftersvallande huvudvark praglat denna dag som dock gatt i ett lugnt o skont tempo. Vi beslot att stanna i denna grona skona stad tva dagar langre an planerat. Staden kanns mycket mer avslappnad an den tidigare besokta studentstaden Cordoba (e ju iof sommarlov har...) i centrala Argentina som vi hort mycket gott om. Men trangsel, trafik, gra hus, hetta, stangda museer o biografer, regn samt ett lortigt vandrarhem gjorde att vi inte riktigt stormtrivdes. En svang till Alta Gracia strax utanfor staden var dock ett val vart besok dar allas var kare Ernesto "Che" Guevara vuxit upp o nu fatt ett museum installerat i sitt barnhem. Och efter en massa empanadas, pizza o pommes (givetvis samtliga garnerade med skinka o ost) sa kande vi oss riktigt nojda o drog oster ut till Mendoza dar vi alltsa nu befinner oss.

 

¿Men vad hande egentligen efter Montevideo undrar ni ju nu? -Ja, da storstaden for ett tag kandes lite for nara bussade vi norrut langs ostkusten till den lilla strandbyn Valizas som Lucia varmt hade rekommenderat. Och har fick Uruguay visa sin allra staltaste sida (allt enligt uruguyanerna sjalva) namligen stranden...  Valizas visade sig vara en liten fiskeby som pa senare ar tagit emot fler o fler yngre invanare som nu forsorjde sig bast de kunde pa hopknapande av allt mojligt brate som de senare salde till de mer temporara besokarna. Ett litet hostel hade de till o med fatt ihop dar vi bodde med semestrande uruguyaner o en del Argentinare som hittat hit. Tydligen fanns har mangen europé under januari manad men nu visade vi oss vara de enda... Men det gick mycket bra att smalta in bland folket o vi blev till o med tagna for att vara uruguyaner en gang. Det ar namligen sa manga blandade eurpeiska folk har att man kan hitta vilken har- o hudfarg som helst bland manniskorna. Vad vi mer fick erfara var ju att det inte bara va chilenare som i mangder flytt till Sverige under sjuttiotalet utan aven en hel massa just uruguyaner. Nastan samtliga hade en kusin, syskon eller son hemma i gamla Svedala o kunde givetvis staltsera med bade "hur mar du" o "hej sota flicka". Och vid narmare eftertanke ar det ju just tack vare denna flykt som vi befann oss dar (Lucias foraldrar kom till Sverige i borjan av attiotalet).

Efter ett fantastiskt ökenlikt landskap vid havet med timmar av traskande till narmaste byn Cabo Pologno sa skumpade vi sakta tillbaka i bussen genom de grona platta falten med dess hopar av trad har o var.

 

Val tillbaka i Montevideo stod karnaval "las llamadas", spritfest med nagot sa exotiskt som uruguyanska faltbiologer o tur ut i den slitna fororten pa schemat. I fororten som snarare kan liknas vid en kakstad blev vi varmt valkomnade av Lucias kompis Isabelle o dennes bolivianske pojkvan som var i tur med att bygga sitt eget hus. Fascinerande var det att se vad man egentligen kunde leva pa... eller leva utan kanske rattare sagt. Dar traffade vi aven Lucias syters pojkvan Martin o deras lille pilt Mio som ocksa var pa besok.

Lucia ska ha en JATTE-puss&kram som tack for grymma dagar och tak over huvudet. Utan henne hade vi ju faktiskt aldrig fatt uppleva Uruguay!

 

Tillbaka med bat i Buenos Aires installerade vi oss o kande oss som hemma i samma gamla myspyshostel som vi spenderat de tva forsta dagarna i, ca 10 dagar tidigare. Hostelet var belaget i Palermo, strax utanfor centrum i nagot som kan liknas vid stockholms kara soder med sma kladesbutiker, restauranger o caféer utstrodda langs gatorna. Har foljer folk strikt modet o det ar mest unga som bor har... dock bra mycket lugnare tempo an nere i det s k microcentrum dar pulsen gick i 200. Vi stortrivdes i vart lilla kvarter o kunde lattare kannas oss som hemma da inte trehundra pers forsokte att snitsla sig forbi pa samma gatra samtidigt.

Denna gang traffade vi aven min gamla fotbollspolare Joel som visade oss runt i hans fladiga lya inne nere pa stan. Han tog oss aven till vad som skulle vara stans basta kottintag. O det mina vanner var sannerligen den moraste biff min tunga nagonsin fatt sukta! Mumsfillibabba o 400g utskuren "medallón de lomo" senare sjonk jag tillfredstalld tillbaka i stolen...

Folk ar mycket pratglada och oavsett om man star i ett bageri, biograf, pa gatan utanfor veterinaren (vad vi nu gjorde dar?¿) eller i en CD-butik klockan halvfyra pa natten sa staller de fragor o gestikulerar, skriker o gapar, berattar o berommer, (aven sig sjalva o sitt eget land). Spanskan har sparkats igang o fungerar for det mesta som den ska aven om de klurigare verbformerna ibland uteblir... Men vokabularet har sina skillnader med spanjackernas sprak o likt norskan o svenskan sa blir missforstanden bade manga o underhallande.

 

Med nattbuss tog vi oss sedan over utkanterna av las pampas till Cordoba o senare Mendoza som star att las har ovan... Imorgonbitti vantar annu en bussfard, saledes dagtid denna gang, da vi ska over Los Andes o in i Chile o upp till La Serena dar stranddagar (ja jag vet, det borjar bli tjatigt) med Felipe o Ulrika vantar. Mer info om dessa inhoppare foljer i nastkommande blogg hoppas jag...

 

Mangen tack for alla kommentarer! Ni ar saaaa duktiga :D

besos&abrazos

bjorn