Ett himlans laaangt land

Buenas de nuevo 

Vi befinner oss i öknen…världens torraste öknen... o vad finner man har om inte ett internetcafé! Och en stad med 140 000 invanare... Calama.

Vi har lamnat Ulrika o Felipe med familj i Santiago. De gjorde sitt allra basta for att fa oss att upptacka Chiles alla mojliga sidor, inte minst genom mamma Maria-Teresas matlagning som var ny dag serverade ett for oss okant chilensk kulinariskt aventyr. Jag skulle kunna ha skrivit palta, palta, palta som overskrift for att liksom folja genren av titlar pa bloggen hittills men det skulle liksom inte gora den chilenska avokadon (=palta) rattvisa. For skinka o ost kan o blir man trott pa men avokado kan man banne mig tugga i sig in evichkeit (pluggade aldrig tyska...). Hade inte en aning att denna lilla gronsak var detta lands absolut favorit! Andraplatsen tas nog av tomat+lok+koriander-mixar (s k pebres) o majs (som paj bland annat, pastel de choclo) e en god kandidat for plats tre. Chile ar enligt mig ett mer samlat folk an argentinarna, mer homogen som grupp tycks det. En chilenare fragar alltid forst vad man tycker om landet o naturen o vilka delar man besokt. Sedan far man i och for sig inte dra det har med homogeniteten for langt for landet ar rejalt olika i soder o norr. Vi kom inte riktigt anda ner till sodraste sodern men vi fick uppleva vulkaner o sjoar i lackra urskogar en bra bit ner. Kom ihag att man har vill ha norrlage pa balkongen sin o att solen o soder = kyla o rusk!

Har i norr ere andra bullar som galler. Öknen som sagt, vissa vaderstationer har har inte noterat en endaste troppe regn NAGONSIN, vilket innebar att vaxtligheten givetvis totalt uteblir o liv finns endast i form av lastbil efter lastbil lastade med mineraler.

Men mellersta Chile da? Ja Santiago som sagt. Har mest hangt hos felipes familj om sanningen ska fram. Stan e enorm. Felipe o Ulrika har forrutom Santiago tagit oss kors o tvars till milsvida strander, vinodlingar i kaktusdalar, fotbollsmatcher (arbetarlaget Colocolo mot stoddiga argentinska Boca som minsann fick pisk me 2-0!), grillorgier, sondagsmiddagar, fiskfrosseri i sma fiskesamhallen som lilla San Pedro (bredvid La Serena ) vinskordefester o inte minst ett skööönt vardagsliv med Felipes familjen. Tusen o ater tusentack till er alla! Besotones

Valparaiso var en ovantad hojdare med sma hus i tusentals farger uppkastade pa stadens omkringliggande kullar med en brusig och livlig hamn liggandes nadanfor. Staden har varit landets och en av Sydamerikas viktigaste hamnar som i och med Panamas byggande tappade sitt viktiga lage for forbipasserande till norrare bredgrader pa bade nord-och sydamerikas vastkust. Och tydligen ar just invandrade chilenare i Svedala ofta just fran Valparaiso da staden hade det (kampar iof fortfarande...) riktigt knapert under militarregimens intagande i borjan av sjuttiotalet.

Pa vagen upp genom landet har vi stannat forbi o taltat i en nationalpark belagen langs kusten i semioknen. Har fanns det i alla fall kaktusar om an snustorra, vilket vi alltsa nu sahar annu langre norrut far vara utan. Det kulliga landskapet av sand o sten o ater sand som steg kraftigt for att sedan kasta sig stupratt ned 300m i ett knallblatt hav fyllt av liv. Breathtaking som var kara guide skulle beskrivit det!

Helene sitter har bredvid o ar hungrig sa jag maste foljdaktligen avsluta bloggen innan nagot gar riktigt illa. Ikvall drar vi redan vidar mot San Pedro de Atacama for aventyr bland  saltöknar, mer vulkaner, inkalämningar  o geysrar. Vidare star Bolivia infor dorren vilket kanns valdigt avlagset o annorlunda for tillfallet...

Vi synes. Puss o kyss

Björn