skinka&ost, ost eller skinka, ost mellan skinkor, skinka bredvid ost...ja ja ni fattar...

Buenos tardes a todos!

Sitter pa ett internetcafe som sig bor strax utanfor centrala Mendoza, Argentinas vinstad belagen i vastra delen av landet. Har utgor Anderna och varldens nast hogsta bergkedja (toppen Aconcagua nar upp till 6960m) gransen mellan Argentina och Chile.

 

Gardagens vinproving pa cykel i stekande sol o franvaro av ordentligt kak torkade ut min huvudknopp likt ett litet russin o eftersvallande huvudvark praglat denna dag som dock gatt i ett lugnt o skont tempo. Vi beslot att stanna i denna grona skona stad tva dagar langre an planerat. Staden kanns mycket mer avslappnad an den tidigare besokta studentstaden Cordoba (e ju iof sommarlov har...) i centrala Argentina som vi hort mycket gott om. Men trangsel, trafik, gra hus, hetta, stangda museer o biografer, regn samt ett lortigt vandrarhem gjorde att vi inte riktigt stormtrivdes. En svang till Alta Gracia strax utanfor staden var dock ett val vart besok dar allas var kare Ernesto "Che" Guevara vuxit upp o nu fatt ett museum installerat i sitt barnhem. Och efter en massa empanadas, pizza o pommes (givetvis samtliga garnerade med skinka o ost) sa kande vi oss riktigt nojda o drog oster ut till Mendoza dar vi alltsa nu befinner oss.

 

¿Men vad hande egentligen efter Montevideo undrar ni ju nu? -Ja, da storstaden for ett tag kandes lite for nara bussade vi norrut langs ostkusten till den lilla strandbyn Valizas som Lucia varmt hade rekommenderat. Och har fick Uruguay visa sin allra staltaste sida (allt enligt uruguyanerna sjalva) namligen stranden...  Valizas visade sig vara en liten fiskeby som pa senare ar tagit emot fler o fler yngre invanare som nu forsorjde sig bast de kunde pa hopknapande av allt mojligt brate som de senare salde till de mer temporara besokarna. Ett litet hostel hade de till o med fatt ihop dar vi bodde med semestrande uruguyaner o en del Argentinare som hittat hit. Tydligen fanns har mangen europé under januari manad men nu visade vi oss vara de enda... Men det gick mycket bra att smalta in bland folket o vi blev till o med tagna for att vara uruguyaner en gang. Det ar namligen sa manga blandade eurpeiska folk har att man kan hitta vilken har- o hudfarg som helst bland manniskorna. Vad vi mer fick erfara var ju att det inte bara va chilenare som i mangder flytt till Sverige under sjuttiotalet utan aven en hel massa just uruguyaner. Nastan samtliga hade en kusin, syskon eller son hemma i gamla Svedala o kunde givetvis staltsera med bade "hur mar du" o "hej sota flicka". Och vid narmare eftertanke ar det ju just tack vare denna flykt som vi befann oss dar (Lucias foraldrar kom till Sverige i borjan av attiotalet).

Efter ett fantastiskt ökenlikt landskap vid havet med timmar av traskande till narmaste byn Cabo Pologno sa skumpade vi sakta tillbaka i bussen genom de grona platta falten med dess hopar av trad har o var.

 

Val tillbaka i Montevideo stod karnaval "las llamadas", spritfest med nagot sa exotiskt som uruguyanska faltbiologer o tur ut i den slitna fororten pa schemat. I fororten som snarare kan liknas vid en kakstad blev vi varmt valkomnade av Lucias kompis Isabelle o dennes bolivianske pojkvan som var i tur med att bygga sitt eget hus. Fascinerande var det att se vad man egentligen kunde leva pa... eller leva utan kanske rattare sagt. Dar traffade vi aven Lucias syters pojkvan Martin o deras lille pilt Mio som ocksa var pa besok.

Lucia ska ha en JATTE-puss&kram som tack for grymma dagar och tak over huvudet. Utan henne hade vi ju faktiskt aldrig fatt uppleva Uruguay!

 

Tillbaka med bat i Buenos Aires installerade vi oss o kande oss som hemma i samma gamla myspyshostel som vi spenderat de tva forsta dagarna i, ca 10 dagar tidigare. Hostelet var belaget i Palermo, strax utanfor centrum i nagot som kan liknas vid stockholms kara soder med sma kladesbutiker, restauranger o caféer utstrodda langs gatorna. Har foljer folk strikt modet o det ar mest unga som bor har... dock bra mycket lugnare tempo an nere i det s k microcentrum dar pulsen gick i 200. Vi stortrivdes i vart lilla kvarter o kunde lattare kannas oss som hemma da inte trehundra pers forsokte att snitsla sig forbi pa samma gatra samtidigt.

Denna gang traffade vi aven min gamla fotbollspolare Joel som visade oss runt i hans fladiga lya inne nere pa stan. Han tog oss aven till vad som skulle vara stans basta kottintag. O det mina vanner var sannerligen den moraste biff min tunga nagonsin fatt sukta! Mumsfillibabba o 400g utskuren "medallón de lomo" senare sjonk jag tillfredstalld tillbaka i stolen...

Folk ar mycket pratglada och oavsett om man star i ett bageri, biograf, pa gatan utanfor veterinaren (vad vi nu gjorde dar?¿) eller i en CD-butik klockan halvfyra pa natten sa staller de fragor o gestikulerar, skriker o gapar, berattar o berommer, (aven sig sjalva o sitt eget land). Spanskan har sparkats igang o fungerar for det mesta som den ska aven om de klurigare verbformerna ibland uteblir... Men vokabularet har sina skillnader med spanjackernas sprak o likt norskan o svenskan sa blir missforstanden bade manga o underhallande.

 

Med nattbuss tog vi oss sedan over utkanterna av las pampas till Cordoba o senare Mendoza som star att las har ovan... Imorgonbitti vantar annu en bussfard, saledes dagtid denna gang, da vi ska over Los Andes o in i Chile o upp till La Serena dar stranddagar (ja jag vet, det borjar bli tjatigt) med Felipe o Ulrika vantar. Mer info om dessa inhoppare foljer i nastkommande blogg hoppas jag...

 

Mangen tack for alla kommentarer! Ni ar saaaa duktiga :D

besos&abrazos

bjorn

Jamón y queso o queso y jamón?

Le temps passe et voila presque un mois que nous sommes en vadrouille…et que enfin on ecrit quelques lignes, il y a bien des impacients!!

L’Uruguay nous parrait maintenant lointain… Lucia et ses poissons nous manquent, mais nous avons decouvert d’autres plaisirs et passe-temps depuis!
10 jours passe dans ce petit pays pour y decouvrir la culture du mate (boisson chaude a l’herbe), tout le monde avec un thermos sous le bras sirotant un mate, decouvrir que nous aussi pourrions etre urugayens etant blonds/blanc… pas une trace d’indiens est restee et le pays a ete totalment envahis par les Europeens durant la guerre. Des blonds plus blonds que blond, l’allure allmande ou scandinave se balladent, lunettes de soleil et parraissent etre des touristes… mais un details les trahit: le fameux thermos sous le bras et le mate a la main… oui, ce sont des “vrais”, des locaux! Et des touristes europeens, il y en a a vrai dire casiment pas dans les rues de Montevideo.
4 jours de playa a Valizas, village de pecheurs a la note hippie durant l’ete (hehe, oui c’est l’ete ici) on a profite pour se la couler douce, se remettre du voyage, du jet-lag et s’adapter a ce nouvel environnement. Marche dans les dunes jusqu’au prochain village, echanges avec autres touristes (que des uruguyayen!), degustation de viande/grille de toutes sorte et soirrees musicale passant de la bossa nova traditionel au rythme samba des percussions… et biensur playa (placha) et quelques baignades dans une eaux bleue-brune melange entre Atlantique et Rio de la Plata.
De retour a Montevideo on a profite des derniers jours avec Lucia. Carnaval “Las Llamadas” (influence bresilienne, en meme temps que le carnaval de Rio), parilla (bbq) au Mercado del Puerto, et immense marche s’etalant sur plusieurs rues de la ville.
Ce petit pays, coince entre l’immense Brasil et Argentine se sent un peu complexe… sans trop de resources, payasage plat et monotone… et auourd´hui en polemique avec lÁrgentine a cause de Botnia, firme finlandaise qui s’est installee dans le pays pour produire de la cellulose… tout le monde nous demande ce quon est venu faire la!! Le fair de connaitre Lucia et ses amies nous ont vraiment fair decouvrir une autre facette du pays, une chance!

De retour a Buenos Aires, un autre monde… on se sens presque comme a la maison, cést si europeen! On aime Buenos Aires, on adore notre quartier et on se dit quón pourrait en fair rester ici bien plus longtemps: pourquoi pas vivre ici pendant 3 mois et oublier le voyage??? Mais biensur, la soif de decouvrir plus et surtout le fait de revoir nos amis qui nous attendent au Chile, Bolivia et Peru nous tire en avant pour continuer ce periple!
Visites tourisiques inevitables… on se rend compte que le fait de parler espagnole nous apporte bien plus que la visite a la “Boca” par exemple, qui ressemble a une parc d’attraction… Bien vite on se prend a discuter avec les gens par-ci par-la… jusqu’a passer 2h dans un magazín de CD a discuter jusqu’a 3h du matin!!!
A Palermo, ou nous vivons, nous avons “notre café”, nous passons par les meme rues tus les jours…et un sentiment d’avoir un quotidien dans cette grande ville nous chatouille! Mais il est deja tempst de partir… nous nous trouvons en ce moment a Córdoba, et ce soir meme nous nous enallons pour Mendoza.
Córdoba n’est pas BsAs et n’est pas notre ville non plus. On a loupe tous les horaires des musees, cine et aujourd´hui il a plut des cordes toutes la journee… on ne trouve que des pizzas, des empanas, des sándwich,des salades, tous garnis de jamón y queso!!! On n’en peut plus!!!
Il est temps de partir… A Mendoza le vin nous attend, mmm... :)
Puis nous nous approchons du Chile la ou nous allons retrouver Felipe et Ulrika!!

Âssâ tar vi lite pâ svenska...

Magen kniper o jag e radd att den första genomköraren e pâ väg... Genom att käka en färsk o frisk sallad om dagen hade vi nämligen tänkt att hâlla bakteriefloran i maggen pâ en jämn nivâ...

Anletet mitt är snyggt rödmosigt o kroppen har börjat ta formen av en jättestrips...det är nämligen vad jag stoppat i den här de senaste dagarna; pommes, pizza, vitt bröd, burgare, lite mera pommes o sâ salladen förstâs... o sâ icke att förglömma den argentinsk-uruguyanska, för att förhâlla sig politiskt oberoende, jättebiffen! O visst, den är ju precis sâ saftig, mör o god som man innerst inne hade hoppats, serverad alldeles ensam pâ tallriken direkt frân brasan...

Idag mandag. Sitter nere i centrum av Montevideo, har strosat runt bland folk o flanörer. Staden gâr pâ sparlâga dâ stadens carnaval har bidragit till röda dagar mândag o tisdag och följdaktligen är fleratalet av butikerna stängda... Här huserar vi hos Lucia som för tillfället tittar till sina karpar i laboratoriet. Firrarna ska fâ smaka pâ Botnias förorenade vatten fran Rio de la Plata...

Här har det ätits o druckits, ätit o druckits om vartannat och även sovits en del... Lugna dagar som ska späs ut med lite strandpress i morgon tisdag-fredag... Visst lâter det sâdär riktigt mysmys men dâ ska man ha i âtanke att färden hit var lâng o ja... Vi trodde oss först ha fâtt ena riktiga pangplatser i flyget över atlanten med ryggen mot en vägg sâ att vi utan att skämmas kunde fälla bak ryggstöden...I det att vi lutar oss tillbaka ackompanjeras vi av en dânande luftkonditionering som placerats just ovanför vâra huvuden... Med öronen fyllda ska nu även näsan fyllas av en kvalmig o högst oangenäm doft... Plötsligt star fullt med folk runt omrking oss o vi sitter mitt i en toalettkö med huvudena lutade mot flygplanets latrin. Farkosten börjar sakta att rulla... 11 timmar senare glömmer vi allt vad oljud, avföring o svett tillsammans innebär o gâr rakt ut i sommaren.

Jaja, tänker ni, sâ jävla trevligt kan de ju inte ha det om de spenderar 3 timmar pâ ett internetcafe för att lägga upp ett inlägg pâ bloggen... sagt o gjort sâ lämnade vi datorn o gick ut i solen...

Premiers jours dans l'hemisphere sud

Nous voila a Montevideo assis dans le bureau du prof de Lucia, a la faculte de Biologie avec vue sur la ville depuis le 11em etage. Lucia est dans son labo et prend les mesures de ces poissons... Oui, elle est ici pour faire son memoire en biologie sur la pollution des eaux. Originaire d'Uruguay elle vit a Stockholm, mais nous l'avons rencontree a Valence, le monde est petit et le monde voyage. Ainsi commence notre aventure de rencontre et retrouvaille...

Arrives dans la chaleur de Buneos Aires mercredi, nous sommes accueillis a l'auberge "El Candil"par sa chaleur, ses couleurs et son sourire... Petite auberge situee dans la vieux Palermo, quartier tranquille et en pleine expansion situe a l'ecart du centre chaotique de BA. Petits resto, bars et boutiques tendences longent les allees pavees et bordees de beaux et grands arbres verts. Premiere Quilmes (bierre argentine), premieres cacahuetes, premiere pizza et premieres papas fritas sont au menu... ce qui deviendra le menu quotidien etant diffcile de trouver autre chose a manger. Du gras, du gras et du gras... pourtant les jolies filles courrent les rues et bjorn s'en rejouit! ;)

Depart pour Montevideo vendredi deja, nous voyageons en bateau sur Rio del Plata jusqu'a Colonia, entoures de familles aisees de Buenos Aires a destination de Punta del Este, le St-Trop du coin. Depuis Colonia le bus nous attend apres les controle de douane et 3heures apres retrouvailles avec Lucia a la station de bus!! Depuis, Lucia nous guide a travers une ville faite de melange, de "ch" (a la place du "ll" et "y" castellano) et de parillas (grillades).

Du haut de la tour universitaire, Lucia a bientot finit avec ses mesures et nous avons enfin commence notre blogg. En guise de recompense une petite viree a la plage nous attend! ;)